Sommarjobbet som förändrade allt

Martina Sjöström trodde att hon stakat ut hennes framtid när hon började studera till kommunikatör i Gävle. Men ett sommarjobb på Kriminalvården förändrade allt!

Text: Susanna Perämäki Foto: Rikard L. Eriksson

Text: Susanna Perämäki

Foto: Rikard L. Eriksson

Martina jobbade tidigare inom handels och flyttade till Gävle för att studera kommunikation under tre år. Livet som student krävde extraintäkter och när Kriminalvården annonserade ut ett sommarjobb på nätet i februari tog Martina chansen.

– Jag ville ta ett kliv utanför min comfort zone och prova något helt nytt. Jag fick sommarjobbet och det blev historiens längsta – jag har nu varit här i ett och ett halvt år!

Martina skrattar och talar varmt om sin arbetsplats.

– Det finns flera faktorer som gjort att jag har stannat. Jag trivs för det första fantastiskt bra i min yrkesroll som centralvakt i kontrollgruppen. Vi jobbar mycket med säkerhetstänk, inskrivning och visitering av nyintagna och transporter. Jag arbetar på en öppen anstalt, klass 3, där de intagna i mångt och mycket får ströva fritt. Arbetet är varierande och det händer nya saker varje dag. Det må låta som en klyscha men man gör skillnad, på riktigt. Människor förändras och vill bli bättre – och det gör något med en själv också. Mina kollegor är helt fantastiska, vilket skapar en trygghet och vi har en superfin sammanhållning.

Jag frågar Martina om könsfördelningen på Kriminalvården och hon svarar:

– I takt med att Kriminalvården växer har könsfördelningen jämnats ut. När jag började för 1.5 år sedan var vi färre människor anställda och färre kvinnor. I takt med att vi växer söker sig fler kvinnor hit, vilket är fantastiskt! Kvinnor behövs här, vi bidrar bland annat till att skapa en lugnare stämning, vi är bra på olika saker och det bildar en god gruppdynamik. Det är fint att se att vi är jämlika och att vissa dagar är det fler kvinnor här än män. Arbetet vi utför är humanitärt i allra högsta grad och det krävs att man oavsett genus har ett gott bemötande, öppet sinne och en tilltro till att människor vill förändras.

På frågan om karriärmöjligheter inom Kriminalvården svarar Martina:

– Karriärmöjligheterna är en bidragande faktor till att man vill stanna här, för inom den här myndigheten ges alla möjligheter att avancera. Det blir motiverande i dagliga arbetet.

Martina berättar om ledningen på arbetsplatsen:

– Ledningen har en oerhört viktig roll, de fattar de större besluten. Det är viktigt att kommunikationen fungerar ner till oss på golvet. Vi arbetar oss upp mot en tryggare kommunikation dag för dag och att gå till jobbet under det här styret känns tryggt.

Jag undrar ändå om arbetet bara är positivt och frågar Martina om en jobbig dag på Kriminalvården går att släppa när man väl kommer hem. Martina tänker efter en stund och svarar:

– På min arbetsplats med klass 3, är det lägre risk att något händer likt incidenten i Hällby, men självklart finns risken ändå där. Även om vi inte har så tunga incidenter som en klass 1 eller 2 anstalt kan ha, kan vi ändå ha tunga dagar med intagna. När något har hänt som påverkat en, är det positivt att veta att den intagna finns kvar när man kommer tillbaka och att man kan ta upp arbetet igen. Det gör att det är enklare att släppa det som hänt. Vidare kan en sådan situation faktiskt också ge energi då man verkligen får chans att vara med och förändra något till det positiva.

Trots riskerna är Martina lyrisk över sin arbetsplats:

– Det är en oväntad arbetsplats som många inte tänker på. Jag är stolt över att vara en del av en stor myndighet som gör skillnad. Om det skulle röra sig om ett enda liv man lyckades vända från kriminalitet till ett liv med bättre förutsättningar, är det värt allt.

Martina jobbade tidigare inom handels och flyttade till Gävle för att studera kommunikation under tre år. Livet som student krävde extraintäkter och när Kriminalvården annonserade ut ett sommarjobb på nätet i februari tog Martina chansen.

– Jag ville ta ett kliv utanför min comfort zone och prova något helt nytt. Jag fick sommarjobbet och det blev historiens längsta – jag har nu varit här i ett och ett halvt år!

Martina skrattar och talar varmt om sin arbetsplats.

– Det finns flera faktorer som gjort att jag har stannat. Jag trivs för det första fantastiskt bra i min yrkesroll som centralvakt i kontrollgruppen. Vi jobbar mycket med säkerhetstänk, inskrivning och visitering av nyintagna och transporter. Jag arbetar på en öppen anstalt, klass 3, där de intagna i mångt och mycket får ströva fritt. Arbetet är varierande och det händer nya saker varje dag. Det må låta som en klyscha men man gör skillnad, på riktigt. Människor förändras och vill bli bättre – och det gör något med en själv också. Mina kollegor är helt fantastiska, vilket skapar en trygghet och vi har en superfin sammanhållning.

Jag frågar Martina om könsfördelningen på Kriminalvården och hon svarar:

– I takt med att Kriminalvården växer har könsfördelningen jämnats ut. När jag började för 1.5 år sedan var vi färre människor anställda och färre kvinnor. I takt med att vi växer söker sig fler kvinnor hit, vilket är fantastiskt! Kvinnor behövs här, vi bidrar bland annat till att skapa en lugnare stämning, vi är bra på olika saker och det bildar en god gruppdynamik. Det är fint att se att vi är jämlika och att vissa dagar är det fler kvinnor här än män. Arbetet vi utför är humanitärt i allra högsta grad och det krävs att man oavsett genus har ett gott bemötande, öppet sinne och en tilltro till att människor vill förändras.

På frågan om karriärmöjligheter inom Kriminalvården svarar Martina:

– Karriärmöjligheterna är en bidragande faktor till att man vill stanna här, för inom den här myndigheten ges alla möjligheter att avancera. Det blir motiverande i dagliga arbetet.

Martina berättar om ledningen på arbetsplatsen:

– Ledningen har en oerhört viktig roll, de fattar de större besluten. Det är viktigt att kommunikationen fungerar ner till oss på golvet. Vi arbetar oss upp mot en tryggare kommunikation dag för dag och att gå till jobbet under det här styret känns tryggt.

Jag undrar ändå om arbetet bara är positivt och frågar Martina om en jobbig dag på Kriminalvården går att släppa när man väl kommer hem. Martina tänker efter en stund och svarar:

– På min arbetsplats med klass 3, är det lägre risk att något händer likt incidenten i Hällby, men självklart finns risken ändå där. Även om vi inte har så tunga incidenter som en klass 1 eller 2 anstalt kan ha, kan vi ändå ha tunga dagar med intagna. När något har hänt som påverkat en, är det positivt att veta att den intagna finns kvar när man kommer tillbaka och att man kan ta upp arbetet igen. Det gör att det är enklare att släppa det som hänt. Vidare kan en sådan situation faktiskt också ge energi då man verkligen får chans att vara med och förändra något till det positiva.

Trots riskerna är Martina lyrisk över sin arbetsplats:

– Det är en oväntad arbetsplats som många inte tänker på. Jag är stolt över att vara en del av en stor myndighet som gör skillnad. Om det skulle röra sig om ett enda liv man lyckades vända från kriminalitet till ett liv med bättre förutsättningar, är det värt allt.