Doldisen som renar avloppsvatten

Text: Elin Liljero Eriksson Foto: Rikard L. Eriksson

I Käppalaverket renas avloppsvatten från mer än en halv miljon människor. Ett stort maskineri som precis är i startgroparna till en omfattande expansion. Det, och mycket mer, lockar till verket som arbetsplats.

Det är som en stad i berget. Här, i berget längst ut på Lidingö döljer sig det enorma Käppalaverket där en mängd passionerade människor verkar i det fördolda. Och gör en stor skillnad för vår miljö. Här renar man nämligen avloppsvatten från elva kommuner i norra och östra Stockholm.

När Sofia Bramstedt såg en annons från Käppalaförbundet om ett examensarbete om rötningsprocessen insåg hon att det var precis vad hon sökt efter. Året var 2015 och hon gick civilingenjörsprogrammet på KTH med inriktning på bioteknik.

– Jag visste inte riktigt vad jag ville jobba med, men jag visste att det inte var som forskare inom läkemedelsindustrin som många av mina studiekamrater ville. Jag ville hellre jobba på någon större industri men som riktade sig mot bioteknik. Käppalaförbundet är mer som en industri, så det kändes helt rätt att söka, berättar Sofia Bramstedt.

Förutom att det var ett givande examensarbete där hon gjorde labbförsök på temperaturen på rötningsprocessen hittade Sofia hem på Käppalaförbundet.

– Det var väldigt gemytligt och familjärt. Jag kom snabbt in i gemenskapen och blev inbjuden till olika evenemang som gjorde att jag trivdes väldigt bra.

Därför tackade Sofia också med glädje ja till erbjudandet om att stanna kvar genom en projektanställning som processingenjör. När anställningen tog slut och det inte fanns någon tjänst att gå vidare till började hon jobba på ett pappersbruk. Men det dröjde inte länge förrän det öppnades en dörr till att återvända.

– När jag såg att Käppalaförbundet sökte en utvecklingsingenjör var det inte ett svårt beslut för mig – jag ville verkligen tillbaka! Avloppsrening är inte det första man tänker på när man är ute efter en rolig arbetsplats att jobba på, men det är faktiskt oerhört intressant när man väl får en insyn.

I sin tjänst som utvecklingsingenjör på verket sitter Sofia med i olika projekt som syftar till att utveckla reningsprocessen på längre sikt.

– Det kan vara alltifrån att jag är projektledare för utredningsprojekt till att jag sitter med som sakkunnig i investeringsprojekt.

Under det senaste året som präglats av pandemin har det naturligtvis varit annorlunda att arbeta även på Käppalaförbundet.

– Jag har varit på plats en till två dagar i veckan, vilket har varit jätteskönt för att känna av samhörigheten och inspirationen från kollegorna. Samtidigt har Käppalaförbundet hjälpt till att se till så att jag har en fungerande och bra arbetsmiljö hemma.

Mest har hon saknat den familjära känslan som hon menar är utmärkande på Käppalaförbundet.

– Det är kutym med både för- och eftermiddagsfika. Det anordnas också mycket aktiviteter utanför jobbet som bidrar till sammanhållningen. Alla känner varandra ganska bra i organisationen så man känner sig bekväm med att sätta sig ner och äta lunch med vem som helst.

Förutom trivsamheten finns det även bra utvecklingsmöjligheter, såväl i sin tjänst som inom organisationen, menar Sofia.

– Både miljön och arbetsmiljön är i fokus och man har stor möjlighet att påverka sin arbetssituation. Min tjänst är extremt varierande och i varje projekt lär jag mig någonting. Jag utvecklas därför hela tiden och ser på mina mer erfarna kollegor att även de utvecklas i sina tjänster.

Utvecklingspotentialen i kombination med den goda sammanhållningen bäddar för att Sofia kommer vilja vara kvar på Käppalaförbundet ett bra tag.

– Jag ser fram emot att lära mig ännu mer och bli bättre på avloppsreningsprocessen. Helt ärligt förstår jag inte hur jag någonsin ska kunna byta arbetsplats. Jag trivs så bra här och hoppas jag blir kvar länge, avslutar hon.