
Doldisen som renar avloppsvatten
Text: Elin Liljero Eriksson Foto: Rikard L. Eriksson
I Käppalaverket renas avloppsvatten från mer än en halv miljon människor. Ett stort maskineri som precis är i startgroparna till en omfattande expansion. Det, och mycket mer, lockar till verket som arbetsplats.
Det är som en stad i berget. Här, i berget längst ut på Lidingö döljer sig det enorma Käppalaverket där en mängd passionerade människor verkar i det fördolda. Och gör en stor skillnad för vår miljö. Här renar man nämligen avloppsvatten från elva kommuner i norra och östra Stockholm.
– Innan man varit här kanske det inte låter särskilt spännande, men vi är en otroligt stor och modern verksamhet som syftar till att skydda miljön och människors hälsa. Vi som jobbar här kan gå hem från jobbet och känna att vi är anledningen till att det går att bada i skärgården och att man är en del av att rädda den hårt ansatta Östersjön. Det är verkligen ett meningsfullt jobb, berättar Andreas Thunberg, vd för Käppalaförbundet som äger och driver Käppalaverket.
Själv har Andreas fått smaka på den där känslan av att ha ett meningsfullt jobb sedan 2006, då han först kom till Käppalaförbundet för att skriva sitt examensarbete. Han studerade då miljö- och vattenteknik med processinriktning vid Uppsala universitet.
– Mitt examensjobb handlade om reglerteknik och hur man med hjälp av smarta algoritmer kan styra luften så att man kan rena avloppsvattnet bättre och samtidigt sänka energiförbrukningen. Det blev så bra att vi faktiskt fick Svenskt Vattens pris för Sveriges bästa examensarbete.
Andreas började sedan att jobba med processutveckling på Käppalaverket, först som konsult via Kemira, för att sedan anställas som utvecklingsingenjör av Käppalaförbundet. I dag har han haft en rad chefspositioner inom förbundet, senast som produktionschef, innan han tillträdde den nuvarande tjänsten som vd i början av 2018. Något han tycker vittnar om att det här är en arbetsplats där man kan utvecklas.
– Jag upplever att det finns många möjligheter att ta sig fram här och har aldrig varit med om att någon har bromsats i sin vilja till att utvecklas. Är du intresserad av ledarskap och att utvecklas och visar ett engagemang så gör förbundet det vi kan för att hjälpa dig.
Du kom hit genom ditt examensarbete, är det en väg du rekommenderar?
– Ja, vi har flera som kommit hit den vägen. För oss är det ett sätt att känna på en person och se om hen är intressant att anställa. Och även om vi inte kan anställa alla är vi en stor aktör i branschen med många samarbetspartners och därmed också en fantastisk språngbräda. Skriver du ditt examensarbete här får du en kontaktyta som gör att du kommer in i branschen.
Vad är signifikant för Käppalaförbundet som arbetsgivare?
– Vi ger mycket frihet under ansvar. Vi litar på att folk själva tar ansvar för sina arbetsuppgifter, vad som är rätt och att man finner sina egna vägar. Vi är en väldigt platt organisation med relativt korta beslutsvägar. Det tror jag gör att anställda känner möjligheten att utvecklas och att påverka sin egen arbetssituation.
På 1950-talet var kvaliteten i vattendragen runt Stockholm mycket dålig, eftersom avloppsvatten släpptes ut orenat direkt i närliggande vattendrag. 1957 beslutade nio kommuner i norra Stockholm att bilda kommunalförbundet Käppalaförbundet som skulle rena kommunernas avloppsvatten. Man byggde då tunnelsystemet, som sträcker sig från Sigtuna till Lidingö, och Käppalaverket som stod färdigt 1969.
– Eftersom vi alltid fungerar och verkar i det dolda, är det lätt att glömma bort oss, men Käppalaförbundet med vår kapacitet, skapar förutsättningar för hela samhället och den expansion som funnits i Stockholm.
I slutet av 1990-talet genomförde man en omfattande modernisering av reningsverket och byggde ut det och nu är det dags igen, då man ska bygga om och bland annat införa nya typer av reningsprocesser.
– Vi är i en otroligt expansiv fas där vi gör stora investeringar. Under tio års tid kommer vi att investera mångmiljardbelopp för att bygga om anläggningarna till att bli ännu mer effektiva. Vi kommer att satsa ännu mer på utveckling än vad vi har gjort tidigare så vill du vara i händelsernas centrum i den här branschen är det här rätt plats.
Något som också lockar till Käppalaförbundet är just den där känslan av att få bidra med något gott – för miljön, för samhället och den enskilda individen. Inte minst genom omställningen till cirkulär ekonomi.
– Förr pratade man om avloppsrening, i dag pratar vi om resursutvinning. Av den ström av råvara som kommer in via avloppsvattnet finns det energi, i form av värme och kemisk energi, samt näringsämnen som vi utvinner och skapar produkter av. Exempelvis utvinner vi biogas som vi uppgraderar till fordonsgas som sedan används som drivmedel i bussar i Stockholms lokaltrafik. Vi utvinner också värme ur det renade avloppsvattnet och cirkulerar all fosfor som vi renar bort. Med andra ord är vi inte bara ett avloppsreningsverk, utan också en resursutvinningsanläggning.
Andreas berättar att det är kombinationen av meningsfullhet, utvecklingspotential och att han har kul på jobbet som gör att det lär dröja ett bra tag tills han lämnar Käppalaförbundet.
– Det är svårt att tro att avloppsrening är så intressant och utmanande, men det har allt: de avancerade teknikerna, kemin, biologin, juridiken och miljömedvetenheten. Under alla mina år här har jag aldrig haft tråkigt på jobbet, jag lär mig alltid något nytt. Och jag kan säga till barnen på morgonen att jag går till jobbet och gör världen lite bättre. Det känns fantastiskt.
När Sofia Bramstedt såg en annons från Käppalaförbundet om ett examensarbete om rötningsprocessen insåg hon att det var precis vad hon sökt efter. Året var 2015 och hon gick civilingenjörsprogrammet på KTH med inriktning på bioteknik.
– Jag visste inte riktigt vad jag ville jobba med, men jag visste att det inte var som forskare inom läkemedelsindustrin som många av mina studiekamrater ville. Jag ville hellre jobba på någon större industri men som riktade sig mot bioteknik. Käppalaförbundet är mer som en industri, så det kändes helt rätt att söka, berättar Sofia Bramstedt.
Förutom att det var ett givande examensarbete där hon gjorde labbförsök på temperaturen på rötningsprocessen hittade Sofia hem på Käppalaförbundet.
– Det var väldigt gemytligt och familjärt. Jag kom snabbt in i gemenskapen och blev inbjuden till olika evenemang som gjorde att jag trivdes väldigt bra.
Därför tackade Sofia också med glädje ja till erbjudandet om att stanna kvar genom en projektanställning som processingenjör. När anställningen tog slut och det inte fanns någon tjänst att gå vidare till började hon jobba på ett pappersbruk. Men det dröjde inte länge förrän det öppnades en dörr till att återvända.
– När jag såg att Käppalaförbundet sökte en utvecklingsingenjör var det inte ett svårt beslut för mig – jag ville verkligen tillbaka! Avloppsrening är inte det första man tänker på när man är ute efter en rolig arbetsplats att jobba på, men det är faktiskt oerhört intressant när man väl får en insyn.
I sin tjänst som utvecklingsingenjör på verket sitter Sofia med i olika projekt som syftar till att utveckla reningsprocessen på längre sikt.
– Det kan vara alltifrån att jag är projektledare för utredningsprojekt till att jag sitter med som sakkunnig i investeringsprojekt.
Under det senaste året som präglats av pandemin har det naturligtvis varit annorlunda att arbeta även på Käppalaförbundet.
– Jag har varit på plats en till två dagar i veckan, vilket har varit jätteskönt för att känna av samhörigheten och inspirationen från kollegorna. Samtidigt har Käppalaförbundet hjälpt till att se till så att jag har en fungerande och bra arbetsmiljö hemma.
Mest har hon saknat den familjära känslan som hon menar är utmärkande på Käppalaförbundet.
– Det är kutym med både för- och eftermiddagsfika. Det anordnas också mycket aktiviteter utanför jobbet som bidrar till sammanhållningen. Alla känner varandra ganska bra i organisationen så man känner sig bekväm med att sätta sig ner och äta lunch med vem som helst.
Förutom trivsamheten finns det även bra utvecklingsmöjligheter, såväl i sin tjänst som inom organisationen, menar Sofia.
– Både miljön och arbetsmiljön är i fokus och man har stor möjlighet att påverka sin arbetssituation. Min tjänst är extremt varierande och i varje projekt lär jag mig någonting. Jag utvecklas därför hela tiden och ser på mina mer erfarna kollegor att även de utvecklas i sina tjänster.
Utvecklingspotentialen i kombination med den goda sammanhållningen bäddar för att Sofia kommer vilja vara kvar på Käppalaförbundet ett bra tag.
– Jag ser fram emot att lära mig ännu mer och bli bättre på avloppsreningsprocessen. Helt ärligt förstår jag inte hur jag någonsin ska kunna byta arbetsplats. Jag trivs så bra här och hoppas jag blir kvar länge, avslutar hon.
Det har snart gått ett halvår sedan Mohammad Atar anställdes som elkraftsingenjör på Käppalaförbundet. En arbetsplats han först inte alls såg framför sig att hamna på.
– Jag hade ingen tanke på att jobba på Käppalaförbundet. Jag visste knappt vad det var och som elkraftsingenjör såg jag först inte framför mig att det var på ett avloppsreningsverk jag skulle hitta hem, berättar han.
Mohammad blev headhuntad till förbundet av ett rekryteringsföretag och efter en första intervju förändrades tankarna om arbetsplatsen.
– Det som grep tag i mig var att man kan bidra så mycket till samhället på Käppalaförbundet. Det är väldigt inspirerande. Det andra jag fastnade för var hur organiserat det är, hur säkert man jobbar och hur mycket gott man gör för miljön. Dessutom såg jag att det fanns stor utvecklingspotential här för mig.
Som elkraftsingenjör arbetar Mohammad med elanläggningen och underhållsplaneringen. Han arbetar även med högspänningsförsörjningen av verket.
– Vi har två inmatningar som försörjer verket, där varje inmatning har 22 000 volt, så det är ett ganska stort ställverk.
Trots att Mohammad bara har jobbat här sedan augusti har han redan fått en stor insyn i verksamheten. Anledningen till det är Käppalaförbundets introduktionsprogram.
– Jag fick möjlighet att träffa alla avdelningar och fick på så sätt snabbt en inblick i hela förbundets verksamhet. Det var både lärorikt och inspirerande, inte minst eftersom jag då fick lära känna kollegor som jobbar med helt andra saker än jag. I stora organisationer är det annars lätt att man bara känner igen dem man jobbar med, men här är inga främlingar för mig, säger Mohammad som berättar att såväl kollegorna som cheferna varit väldigt välkommande.
Att Mohammad börjar på Käppalaförbundet i en tid då man genomgår en stor ombyggnation och expansion tycker han är spännande. Och historiskt.
– Det känns bra att kunna berätta för mina framtida barn att jag varit med och byggt det här. Det känns stort, faktiskt.
Den här dagen ska Mohammad bland annat kontrollera protokollen på det genomförda underhåll som gjorts på alla brytare och vara med och planera elförsörjningen till de 40 nya kontorsrum som man kommer att nyttja när lokalerna ska renoveras.
– Det kommer att ske stora förändringar, vilket känns spännande. Jag känner att jag lär mig något nytt hela tiden. I framtiden vill jag bli senior projektledare, men just nu ser jag fram emot att vara den spindel i nätet som jag är här på Käppalaförbundet, avslutar han.
När Angelica Andreasson gick civilingenjörsprogrammet inom teknisk kemi på KTH visste hon först inte riktigt vad hon skulle göra med sin utbildning. Men när det var dags för examensarbete och hon tvingades reflektera över vilka delar som hon tyckt varit mest intressanta i utbildningen fann hon svaret.
– Jag kom fram till att vattenrening var ett av de ämnena jag tyckte om. Eftersom jag kände till Käppalaförbundet sedan tidigare blev det naturligt att söka mig dit. Nu, snart två år senare, känner jag verkligen att jag gjorde rätt val, berättar hon.
I dag arbetar Angelica som miljöingenjör på Käppalaförbundet. Hon hanterar bland annat tillstånds- och anmälningsärenden som rör miljöfarliga verksamheter och arbetar för att upprätthålla förbundets Revaq-certifiering. Andra arbetsuppgifter är att genomföra provtagning, spårning och uppföljning av avloppsvattnets kvalitet. Men snart ska hon börja på den helt nya tjänsten som utredningsingenjör.
– Det är en utökning av den tjänst jag har i dag så jag behåller många av mina nuvarande arbetsuppgifter. I den nya tjänsten kommer jag samarbeta mycket med vår resursutvecklare, som har huvudansvaret för slammet som produceras, för att identifiera utredningsbehov och genomföra utredningar kopplat till resursutvinning med fokus på tekniker. Jag ska även samverka med enheten för process och utveckling samt sätta mig in mer i renings- och resursutvinningsprocesserna. Jag ser fram emot att få bredda mina kunskaper och att få växa i min yrkesroll.
Vad är bra att veta om Käppalaförbundets uppströms- och kretsloppsarbete?
– Jag tror att många inte tänker på att det sker en hel del arbete även utanför reningsverkets väggar för att minska utsläppen av oönskade ämnen vid källan (uppströmsarbetet) och se till att kvaliteten på inkommande avloppsvatten förbättras. Det görs genom att bland annat hålla koll på vad industrierna släpper till avloppet och att ta fram riktlinjer till verksamhetsutövare för att minska mängden miljöskadliga ämnen som hamnar i avloppsvattnet. Vi samarbetar också med kommunikationsavdelningen för att sprida kunskap till hushåll om vad som inte ska spolas ner i avloppet, vilket i princip är allt förutom det som har passerat genom kroppen och toalettpapper. Uppströmsarbetet gör att vi minskar mängden miljöfarliga ämnen i Östersjön och att slammet som produceras har bra kvalitet och kan spridas på åkermark för att återföra näringsämnen till kretsloppet.
På vilket sätt är Käppalaförbundet en bra arbetsplats?
– Utöver att arbetsuppgifterna är varierande, utmanande och roliga så tycker jag att mina kollegor är jättehärliga. Jag känner mig uppskattad och att det jag gör betyder något. Jag har utvecklats jättemycket under min relativt korta tid på Käppalaförbundet och ser fram emot att fortsätta med det. Det här är det roligaste, mest givande jobbet jag haft!