”Epiroc satsar på inkludering och arbetar för att jämna ut genusfördelningen i branschen.”

Text: Susanna Perämäki Foto: Rickard L. Eriksson

Epiroc arbetar för att göra det som är bra bättre: i allt från gruv- och anläggningsutrustning till relationer. Företaget arbetar också kontinuerligt för att skapa en ödmjuk arbetsplats. Hos Epiroc är glädje för arbetet och nyfikenheten i problemlösning bränslet som driver de anställda framåt. Genom att skapa en trygg arbetsplats och goda förutsättningar för de anställda bibehålls passionen för arbetet. Vi har träffat Dima på Epiroc som vittnar om den goda stämningen på arbetsplatsen och berättar om kärleken till sitt yrkesval.

Dima Elrajeh började sitt arbete som mjukvaruutvecklare på Epiroc efter sin examen på dataingenjörsprogrammet vid Örebro universitetet. Hon är en av få kvinnor på sin avdelning som utvecklar mjukvara.

Det här är en trygg och rolig arbetsplats, börjar Dima. Arbetet är välorganiserat, man får tydlig information och det finns alltid kollegor som hjälper till. Alla som börjar har en egen mentor som stöd.

Även under pandemin har arbetet fungerat bra på distans, med kontinuerliga morgonmöten via Teams och delad skärm vid behov.

– Vi har jobbat en hel del hemifrån under de gångna två åren och har egentligen bara behövt vara på kontoret när vi testar hårdvaran. Vi har flextid och kan börja när vi tycker att det passar bäst och det är ett väldigt skönt arbetssätt.

På avdelningen arbetar 200 personer och i Dimas grupp är man sju personer utöver projektledaren. Av dessa sju är fem män.

– Epiroc arbetar mycket med inkludering och mångfald och försöker aktivt att få fler tjejer intresserade av branschen genom återkommande aktiviteter. Varje år arrangerar vi Girls Tech Day och bjuder in för att visa dem hur kul vårt arbete är. Vi vill väcka nyfikenhet och intresse för ämnet!

Stiftelsen Womengineer arrangerar en annan viktig, återkommande dag i mars; Introduce a Girl to Engineering Day. Då uppmanas ingenjörsföretag och teknikorganisationer i hela landet att öppna sina dörrar och självklart är Epiroc med på mötena både fysiskt och digitalt och riktar sig till tjejer och ickebinära i åldrarna 13-19 år. Utöver detta träffar vi ungdomar på gymnasieskolor.

Utvecklingsmöjligheterna är många på arbetsplatsen. Varje år träffar medarbetarna sina chefer och berättar om sina mål, och tillsammans planerar man utvecklingsplanen för de kommande åren.

– Vi har interna och externa utbildningar samt tillgång till LinkedIn learning, jag har möjlighet att lära mig något nytt varje dag.

 

I ett av syskonteamen sitter Anna Landström som studerat på det Systemvetenskapliga programmet vid Örebro universitet. Hon arbetar som projektledare för en grupp som bygger system och funktioner för att hantera och visualisera maskindata från styrsystemen.

– Det finns avdelningar som arbetar med hårdvaran, den fysiska prylen som man skruvar på en maskin som ska 1 km ner i en gruva. Vi arbetar med informationen som loggas på maskinen och sedan skickas via en telematikenhet till en server i gruvan. Servern skickar informationen vidare ovan jord, berättar Anna. Vi jobbar med det som inte syns, sedan visualiserar vi upp statistiken och siffrorna på olika sätt för marknadsavdelningen eller andra som kan tänkas att behöva just den specifika informationen.

Maskindatan lagrar en mängd olika driftdata, som drifttid, ställtid, mekanisk belastning och andra produktionsrelaterade parametrar.

– Det här är väldigt bra för dem som använder våra maskiner. När vi jämför siffror, kan vi avgöra när en maskin inte presterar tillräckligt bra. Då kan vi gå in och hjälpa kunden och erbjuda en utbildning till maskinoperatörerna, för oftast handlar det om att man inte vet hur man använder maskinen på rätt sätt.

Annas team ansvarar också för att det blir rätt data som tas upp.

– I en gruva är det rätt dålig uppkoppling, det är inte som att ha wifi på kontoret. Därför måste vi ta upp en limiterad mängd data och avväga vad som är relevant att lägga tid på.

Man hör att Anna, precis som Dima, brinner för sina arbetsuppgifter och verkligen trivs på sin arbetsplats.

– När jag började här var vi fyra medarbetare och nu är vi sju på avdelningen. Jag var i 30-årsåldern och resten var ”några härliga gubbar på 40+”, skrattar Anna. Det är något vi brukar skämta om, det råder en riktig god stämning här. Jag är inne på mitt fjärde år här och älskar mitt arbete på ett globalt och mångsidigt företag.

En av Annas kollegor heter Jorge och arbetade tidigare på Epirocs kundcenter i Santiago, Chile. Jorge fick höra talas om en vakant tjänst på Örebrokontoret och skickade in en ansökan tillsammans med ett rekommendationsbrev från sin arbetsgivare.

– Det var så roligt att Jorge sökte till vårt kontor! Jag hade väldigt bra erfarenheter av honom och vårt samarbete hade fungerat bra under många år. Självklart fick han jobbet, så han flyttade hit med sin familj. Epiroc är verkligen måna om att alla ska ha det bra, att folk ska vilja vara kvar eller ha möjligheten att flytta till en annan stad eller ett annat land där vi verkar. Jag vet flera som har valt att flytta till andra länder under några år för att få omväxling och utvecklas på våra andra kontor. Epiroc är en arbetsgivare som ger personalen möjlighet att växa på arbetsplatsen.

– Tidigare har jag bytt jobb ganska ofta. Jag blir lätt otålig och vill få nya utmaningar, berättar Anna. På Epiroc har jag chansen att fortsätta utvecklas och har en chef som är mån om min karriär.

Anna känner att hennes chef pushar henne och får henne att prova nya saker, men som samtidigt också är bra på att säga ifrån och avråda Anna från vissa val.

– Jag har aldrig känt mig så omhändertagen som här. Epiroc gav mig chansen fast jag bara jobbat som projektledare i 6 månader innan jag sökte tjänsten. Istället för att leta efter superkandidater fick jag visa vad jag går för – de såg potentialen i mig!

Epiroc låter som rena drömarbetsplatsen med en skön jargong och en hel del engelska i korridorerna. Med fler män än kvinnor, välkomnar de fler coola kvinnor som vill satsa på en karriär inom det tekniska ämnesområdet.

– Kom! Det blir kul, lovar Anna.